Jag svimmade igår. För första gången sedan jag var tre år och halkade på badrumsgolvet. Ironiskt nog skedde även detta svimningsanfall i badrummet. Jag var hemma hos en kompis igår, vi skulle ha myskväll och filmmarathon med några tjejer. Efter att vi tittat på två filmer bestämde vi oss för att det var dags att laga mat. Medan vi gjorde det fick jag jätteont i magen, verkligen jättejätteont, och när vi skulle börja äta så var jag tvungen att gå på toa - liksom för att se om det var därför jag hade ont i magen. När jag satte mig på toan började det snurra i huvudet och det sista jag minns är att jag tittade ned på mina händer och kände hur hela kroppen domnade bort. Jag vaknade av att de andra tjejerna stod utanför dörren och bankade och skrek. Det var jätteläskigt, de lät så rädda och jag förstod ingenting där jag låg på det kalla badrumsgolvet. Jag reste mig snabbt och låste upp dörren och sade "Jag tror jag svimmade". Fick lov att lägga mig i soffan och ringa mamma så att hon skulle komma och hämta mig. När jag låg där var tjejerna jätterara; de klappade mig på huvudet, hämtade vatten, masserade mina fötter, lade en varm handduk på min mage och alla satt på golvet runt soffan för att hålla mig sällskap. Jag kände bara att jag förstört hela kvällen för dem.
I alla fall så vet mamma allting nu. Vi pratade till två inatt, trots att hon skulle upp och jobba idag. Jag har lovat att gå till ungdomsmottagningen idag, jag vet inte om jag vågar. Jag vet inte om jag vill det här. Stackars mamma.
Varför skall jag försöka bli frisk från nånting jag inte ens är sjuk i?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar